Ömtålig, tydligen

Ja det här var ju inte så roligt. Men det var kul att spela fotboll. Första matchen var ganska rörig eftersom ingen visste vart dom skulle vara riktigt men på något sätt så vann vi faktiskt den! Den andra matchen var på en högre nivå, advanced, och det märktes. Laget vi mötte var väldigt tekniskt duktiga och samspelta. Vi förlorade den med 1-3. Sista 15 minuterna på den matchen hade ja krampkänningar i vaden och tog det lite lugnt. Men så sista 10 så var ja ute på planen igen och olyckligt nog så slår ja upp min gamla stukning igen. Jag trodde 6 månader var tillräckligt för att bygga upp stabilitet men inte. Så nu gör ja vad ja kan för att det ska läka så bra som möjligt. I bästa fall kanske ja kan börja springa igen på några veckor. Samtidigt har ja inte så bråttom, bättre att bli bra i foten än att riskera slå upp det igen. Får gå på cykel och rodd nu för att hålla konditionen uppe : )