Långpass i skogen

Idag har ja varit ute och sprungit, igen, fast lite längre än vanligt. Det är nog till och med mitt längsta träningspass någonsin. 36 km totalt, 18km enkel väg. Ja visste att det gick en stig genom skogen från universitetet till skidstadion väst om Prince George och ja tänkte att det kan säkert vara en trevlig tur dit. Den här gången, var jag bättre förberedd och hade med mig en nalgeneflaska vatten samt en Maxim Energy Gel. Ja hade även fått i mig en något mer stabil frukost än sist så ja var redo.

Efter ca 10 min promenad som uppvärmning så började ja som smått att springa, efter 1-2 km ser ja en skylt där dom "varnar" att det är mer än 16 km till stigens slut och att man ska se till att vara förberedd eftersom det skulle ta 6 timmar att gå sträckan samt lite snack om räddningsaktioner med mera. Ja ska ta kort på den nästa gång ja är i närheten där, den var ganska rolig ändå. Hur som helst så fortsatte ja givetvis, försökte hålla lågt tempo för att varken slita ut mig eller slösa för mycket energi. Jag visste ju inte om kroppen håller ihop eller orkar med ett sådant pass. Det är ju ändå 3,6 mil. Ett Lidingölopp och så 6 kilometer till. Terrängen var kuperad och underlaget skiftade mellan is, snö, snömodd, träflis men det var mest hårt packad snö. Efter 9 km tog ja första pausen och drack lite vatten samt tog lite gel. Nästa stopp planerade ja skulle bli vid stigens slut, "Otway". Det var soligt ute och det var verkligen en fin dag att vara ute på. Stigen bjöd på skiftande vyer och var väldigt vacker.

Efter att ha sprungit i ca 2 timmar så var ja framme vid skidstadion. De hade fina längd och skatespår uppdragna och ja sprang bredvid skidåkarna den sista kilometern (vet inte om det var så uppskattat). Väl framme vid parkeringen tog ja lite mer vatten och gel. Vilade kanske 4-5 minuter innan ja började färden hem igen.

Ja var inställd på att det var långt så rent mentalt var det inga problem alls, kroppen kändes även ganska bra förutom baksida lår som blev lite stela framåt slutet. Det tog lite kortare tid hem, strax under 2 h och även fast man var lite mör så var ja nöjd att ha kunnat genomföra passet på ett bra sätt.

När jag letade efter en karta på sträckan så hittade ja en annan rolig sak. Dom kör tydligen ett "trail-marathon" på den sträckan varje höst- "Mad Moose Marathon". På hemsidan får dom det att låta så himla allvarligt och svårt. Ja jämförde min tid mot förra årets deltagare och om man ser till att ja sprang på ett svårare underlag, snö/is, samt att ja inte hade någon som helst stress/press på mig så hade ja säkert klarat att klippa några minuter och tagit 4:e platsen :)

Nu återstår bara att se hur sliten kroppen kommer vara de kommande dagarna. Lite orolig är man ju för benhinnorna men då får ja väl träna något annat istället! Ja måste ju förbereda kroppen på vad som komma skall!